Vi måste ta ansvaret - rör på er!

Under det senaste året har media det flitigt diskuterats huruvida barn rör sig tillräckligt mycket eller inte och ämnet idrott och hälsa har ofta fått stå i skottgluggen. De som diskuterat har ofta refererat till antingen sin egen skolgång eller till sina barns skolgång och det har sällan varit något positivt som sagts. Åsikterna har ofta handlat om att eleverna rör sig för lite, de får stå i kö och det bara är bollspel osv. Sällan har någon av åsiktshavarna refererat till någon forskning eller till någon bredare undersökning. Och det är lugnt, Det behöver de inte heller. Alla får gärna ha en åsikt kring skolan och jag uppskattar engagemanget. Men frågan är vad det bidrar med? När jag lärde mig köra bil så fick jag ha teorigenomgångar, läsa på inför teoriprovet och ha en hel del tid som inte spenderades i bilen. Nu spenderar jag inte så mycket teoritid kring min bilkörning eftersom jag nu har grunderna och kan ägna tiden i bilen. Jag skulle kunna dra flera olika liknelser och det skulle förmodligen alla andra också kunna göra. Min poäng är att idrottsämnet i skolan har en viktig del där idrottslärarna ska ge eleverna en grund så att de kan fatta hälsosamma val senare i livet. Vill vi ha barn som rör på sig behöver alla på skolan ta ett ansvar. Att rörelse och inlärning hör ihop är knappast något nytt längre. Anders Hansen har skrivit både ”Hälsa på Recept” och ”Hjärnstark” som beskriver fördelarna och vad som händer i hjärnan under rörelse. Boken Spark av John j Ratey som handlar om rörelse och inlärning har inspirerat en stor del av lärarkåren. Arne Kastenbom på Rönnowska skolan I Helsingborg har drivit pulsträning i flera år med framgångsrika skolresultat. Jag skulle kunna göra listan lång med flera referenser till forskning, men nöjer mig här. Så om vi vill ha barn som rör på sig mer så måste alla lärare, skolledare, föräldrar och politiker ta ett gemensamt ansvar. Som lärare kan du införa mer rörelse i samtliga lektioner. Som förälder kan du röra dig med barnen. Som politiker kan du ta beslut som ger barnen möjligheter att röra på sig. Den naiva bilden som ges av idrottslektionerna i media behöver nyanseras. Som idrottslärare kan jag låta mina elever röra på sig under idrottslektionerna, men det jag vill är att de får den kunskap de behöver för att kunna röra på sig resten av livet.

Is there anyone out there?

Du kanske blir besviken nu, men det blir ingen bild på mina fötter framför horisonten... Jag skulle inte beskriva mig som en digital guru. Instagram, Facebook och bloggar är ju nymodigheter och flugor som kan lura mig och ge andra viktig information om det jag gör. Man kan också undra vem som skulle vilja ta del av mitt oglamorösa liv. Samtidigt så har den digitala utvecklingen gett mig möjligheter att utföra mitt arbete på ett helt nytt sätt jämfört med när jag började som lärare (för inte så jättelängesen). Den digitala utvecklingen ger mig möjligheter att visa det jag och eleverna gör. Jag brukar se eleverna och föräldrarna som konsumenter. De ska köpa det skolan har att erbjuda dem. Eleverna ska ta del undervisningen. För att nå dem och deras föräldrar, men även andra intresserade kan jag inte vänta på att de hör av sig och undrar vad jag och skolan kan erbjuda dem. Ett företag väntar inte på att någon plötsligt ska knacka på och se om de har en bra produkt att sälja. De gör reklam och förklarar de bra egenskaperna produkten har att erbjuda dem. Den digitala utvecklingen ger skolan möjligheter att göra samma sak och dessutom gratis. Vi lärare kan inte vänta på att någon plötsligt ser en dörr på glänt och nyfiket kikar in på en lektion och ser allt bra vi gör, utan vi måste ta ansvaret själva och förmedla det (om vi nu vill att någon ska uppmärksamma det vi gör).
Som idrottslärare har jag inte den naturliga kontakten med vårdnadshavarna och jag träffar inte eleverna dagligen. Det innebär att jag måste hitta andra vägar för att skapa relationer. När jag började som lärare valde jag ofta telefonen och ringde elevernas vårdnadshavare. Vill du ha en bra relation till vårdnadshavarna kan det räcka att ringa och presentera dig och nämna något positivt som hände på lektionen gällande deras barn. Jag använder fortfarande den metoden och gensvaret är alltid positivt, även om många föräldrar blir förvånade över att jag ringer. När du väl har ringt en gång kan du skicka sms nästa gång och kontakten är igång. Förra året startade jag och Anton en blogg. Det är ett sätt för oss att utvärdera och analysera det vi gör och även bjuda in andra i det vi gör. Föräldrar, kollegor och nyfikna kan ta del av bloggen och få inspiration och en inblick i elevernas vardag. Vi kan också gå på djupet och se tillbaka på det vi gjort. Slutligen så använder vi instagram, vilket ger en direkt belöning för följaren. Instagram ger en notis när något nytt uppdaterats. Det är lite text och en bild eller film, vilket ofta uppskattas. Eleverna kan se sig själva och föräldrarna får en direkt inblick i vad vi gör. Det är enkelt att checka in på #healthdrottninghog för att va med när det händer... Så om du vill att andra ska veta vad du gör så ta tag i telefonen, plattan eller datorn och gör andra medvetna om det...
Visa fler inlägg